En riktig fotograf...

Jag anser att jag är en riktig fotograf. Jag har läst tre år på James Cook University, har en Bacherlor of Arts (visual art) med foto som huvudämne. Tre år med foto. Mörkrumsteknik, ljussättning, digital bildbearbetning mm...

Det var ett tag sedan. Men jag kan det.

Nu jobbar jag som fotograf, tar uppdrag från privatpersoner och företag. Jag kan fånga stunden, jag tar fantastiska bilder på barn, bröllop och familjer. Vid första anblick ser jag ut som en helt vanlig porträttfotograf, en sådan som det alltid funnits två gubbar här i stan som varit. Nu har jag lärt känna en av dem. En som pensionerat sig. Synd att jag aldrig ordnade praktik hos honom. Han visste vad han gjorde. Hans porträtt-ljussättning var väl genomtänkt, val av bakgrund var genomtänkt. Jag var nyligen med när han tog ett vackert porträtt. Noga, riktigt, fint ljus. "Verkligheten har form, ett fotografi är platt, jag använder ljuset för att ge form i bilden" sa han. Mycket klokt sagt.

Det händer också att jag läser Stefan Tells blogg http://www.stefantell.se/blogg/. Han är en mästare på ljussättning. Visst kan jag intressera mig lite för det. Men om det är en fyrkant eller ått-kant som reflekteras i ögat, det intresserar mig inte. Jag använder en enkel ljussättning. Jag tänker inte så mycket på det när jag fotograferar, det är klart innan kunden kommer. Det jag kan, det jag är riktigt bra på, är att fånga ögonblicket. Att få fram personligheten hos den jag fotograferar, fånga glädjen på bröllopsdagen, samspelet mellan syskonen. Mina bilder har alltid liv i dem. Det är det som jag tycker är viktigt!